Beslutsångest

Idag drog jag med mig Ninni till Idrottshuset för att titta på handboll, för första gången på väldigt många månader. Och precis som jag trodde så blev jag såklart sugen på att börja spela igen. Det är verkligen en underbar känsla att dra på sig matchtröjan, känna stämningen och känna hur laddad man är och hur jäkla roligt det ska bli. Samtidigt tog handbollen alldeles för mycket tid och kraft förra säsongen, jag han knappt med någonting annat och kände alltid en viss press över att man var tvungen att prestera för att få spel. Man kom hem klockan tio på kvällen och var helt slut, och då var man tvungen att äta för att sedan duscha och vid kvart över elva ramlade man i sängen för att morgonen efter gå upp och träna igen. Men visst är det roligt, riktigt roligt. Men frågan är om jag har den tiden och den kraften som behövs för att ta tag i det igen, och då ligga väldigt många steg bakom alla andra. Jag vet inte, jag vet verkligen inte!