det blir aldrig som man tänkt sig..

Igår när jag satt på bussen på väg hem från Hovsta, en busstur som förövrigt tog alldeles för lång tid så kom jag fram till att idag skulle jag inte göra ett skit. Typ tillbringa halva dagen i sängen för att sedan möjligen pallra sig upp och äta lite och baka bröd (som jag har sagt i veckor att jag ska göra). Men när jag väl tänker efter så är inte det där jag. Jag är inte en sådan person som kan sova till tolv för att sedan ligga kvar i sängen till två då man äntligen orkar ta sig upp för att äta frukost. Nej, jag är mer den morgonpigga typen, som vaknar klockan nio okej ibland hinner klockan faktiskt bli halv tio, då vrålhungrig och det enda som då finns i mitt huvud är frukost, frukost som den frukostgalning jag är. Och precis som jag egentligen kunde ha räknat ut så blev inte min dag riktigt som jag hade tänkt mig. Jag vaknade tidigt, åt frukost, städade rummet (något som verkligen behövdes), sen tog mamma och jag bilen iväg för att storhandla och väl hemma så satte vi igång och lagade mat. När vi hade ätit klart så var klockan långt över fem och då känns det liksom som att hela dagen har gått. Så mina planer om att göra ingenting sprack, precis som de alltid gör. Men en dag ska jag banne mig klara av det, att bara ligga kvar i sängen i hela dagen, hur svårt kan det vara egentligen?