Don’t you know love can kill anyone?

Klockan är snart natt och min tankar börjar som vanligt krypa fram. Tankar som jag inte borde tänka men som finns där ändå, jag plockar fram tankarna när jag är ensam alldeles för ensam. Det enda rätta att göra när jag börjar att tänka i dessa tankebanor är att somna, nu, nu, nu! För jag vet att jag kommer att resonera på ett helt annat sätt i imorgon bitti. Men just nu är det lite svårt att somna, jag kan liksom inte sluta tänka. Det snurrar i huvdet och jag har svårt att hitta stopknappen, jag vill egentligen bara hoppa av karusellen och springa därifrån, långt därifrån. Men jag kan inte, jag sitter fast i mitten och mår illa men jag kan inte hoppa av, jag vågar inte. Jag vågar inte springa iväg, inte ensam.