Jag känner inte riktigt igen mig själv, jag mår inte riktig lika bra som jag en gång gjorde. Jag saknar dig, jag saknar oss. Jag saknar det där skrattet och den värmande kramen. Vetskapen om att du faktiskt brydde dig, om att du ville veta hur jag mådde. Vi hade förbannat roligt tillsammans och en dag var allting bara borta, som bortblåst. Så fort jag tänker på det så blir jag ledsen, väldigt ledsen. Du fick mig att må så otroligt bra, och allt kändes så ofattbart enkelt tillsammans med dig. Jag saknar dig i mitt liv, jag saknar våra stunder och våra skratt och jag hoppas så innerligt att vi kanske kan hitta tillbaka till det någon dag.
A part of me that's missing
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar