En ständig längtan

Ibland blir jag väldigt trött på mig själv och mina dumma idéer. Jag har så jävla svårt för att leva i nuet och att njuta av situationen, jag är hela tiden två steg framför och längtar hela tiden efter något nytt. Jag kan ha längtan efter en speciell dag i flera veckor och när den dagen sedan kommer så hinner jag inte med att njuta alls, för då försöker jag istället hitta något nytt, något lika bra att längta till igen. Det här är något som jag inte riktigt gillar hos mig själv och jag tror att flera människor i min omgivning blir trött på mig när jag bara längtar framåt hela tiden, och pratar om vad man ska göra imorgon, vad man ska äta osv. Jag kommer ihåg när jag var i Kalifornien och Hollywood för att vara lite mer exakt. Vi gick där på Walk of Fame, världens kanske kändaste gata och jag njöt inte av det ett smack för jag längtade bara hem, och efter alla mina kompisar här hemma. Jag njöt inte för fem öre! Hur knepigt är inte det liksom? Att längta hem till ruttna Örebro när man är i Hollywood? Varför inte bara njuta av tiden där istället, hem ska jag ju ändå, vare sig jag vill det eller inte!

Och nu är vi inne i december, årets mysigaste månad men njuter jag? Nej inte alls! Ändå så har jag längtat hela hösten efter december och allt mysigt som hör till. Men när det väl är december då är jag redan i januari i alla fall i huvudet.
Nej det måste bli ett stop på det här och jag måste lära mig att njuta av stunden och att sluta längta hela tiden! Så imorgon dag ska jag verkligen försöka att njuta av dagen och allt som den kan bjuda på, vi får se hur det går!