Farfar och gammelfarmor

Idag har jag och min mamma och pappa varit i Kristinehamn för att hälsa på gammelfarmor Karins, på hennes grav tyvärr. Min gammelfarmor är en av de underbaraste människorna jag någonsin har träffat. Hennes otroliga omtänksamhet och hennes fantastiska utstrålning får mig att bli tårögd. Som liten så trivdes jag som fisken i vattnet hemma hos henne. Hon bakade och lagade mat mest hela tiden och man åt alltid tills magen stod i fyra hörn, för att det var så gott. Sedan gick man vidare in till vardagsrummet där det alltid fanns choklad som hon mer än gärna bjöd på. Hon kallas mig för hennes lilla docka och hennes älskan till alla oss barnbarn var så fantastiskt stor. Min gammel farmor var en fantastisk människa på alla sätt och jag saknar henne verkligen. Hon har lärt mig väldigt mycket vad gällande uppskattning och kärlek och jag hoppas att hon ser oss där uppe i himlen, ser hur vi har det. Jag hoppas att hon har det bra i himlen och att det finns mycket köttfärs så hon kan köra sina specialköttbullar med mängder av grädde i. Sen hoppas jag även att det finns massor med fina tyger där uppe som hon kan använda sig av för att göra klänningar, kjolar och hattar. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon har det bra i himlen, för det är hon verkligen värd!



Till det positiva, efter att vi hade varit på kyrkogården så tog vi oss vidare till ett äldreboende där min farfar bor. Han drabbades av en stroke för några år sedan och blev förlamad på halva sidan av kroppen samt att han har förlorat en stor bit av talförmågan. Då undrar ni säkert vad som var så postivt med det? Han lever! Min farfar lever och han mår bra. Glädjen i hans ögon var oundviklig när han såg oss och kramen som jag sedan fick var ren och full av kärlek. Vi satt länge och pratade med honom och han försöker att svara på våra frågor så gott han kan, men det blir mest upprepningar på vad vi säger. Men man förstår i alla fall att han hänger med och att han förstår att det är vi som är där. Min farfar är sedan länge konstnär, en vänsterhänt sådan och såklart så var det den vänstar sidan av hans kropp som blev förlamad. Men han är envis och har nu börjat lära sig att måla med höger handen istället och gör det faktiskt riktigt bra. Han målar dagarna i ända och tavlorna blir riktigt fina, även fast motiven oftast är desamma "änglar". Jag fick även med mig en tavla hem som jag ska rama in.

Jag blir glad av att träffa honom och jag vet att han nästan blir ännu gladare. Det är sorgligt att den där sabla stroken skulle inträffa men å andra sidan så ska vi inte klaga för han är i livet och mår under omständigheterna bra. Och det är jag jätte glad över!



En bild på min farfar när han målar, tagen av kristinehamns tidning.