If I could turn back time

Jag är inte på så bra humör just nu. Av olika anledningar som jag inte orkar dra upp. Men jag är i alla fall trött på det mesta och känner mest bara för att dra iväg riktigt långt bort och stanna där i minst en månad. Gud så underbart det skulle vara.

För två år var det precis så, den 27:e juni 2007 åkte jag till Kalifornien för att stanna där i en måndad. Den bästa månaden i mitt liv. Jag har aldrig mått så bra som jag gjorde där borta. Jag älskade livet och njöt till 110%. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och få känna den där nervositeten igen, det där pirret i magen som helt enkelt inte ville sluta. Jag hade ingen aning om vilka jag skulle bo hos och hur mitt liv där borta skulle se ut, men det var just det som var så spännande, ovissheten. Men som tur var blev allting bra när jag väl kom fram. Familjen jag fick bo hos var underbar och likaså den norska tjejen som jag skulle bo med. Jag träffade även massor med nya spännande männsikor. Och alla upplevelser jag fick vara med om där borta, det är obeskrivliga..

Memories never die

Halkan, check..

Idag var det som sagt dags för halkan och jag måste erkänna att jag faktiskt var lite nervös innan eftersom att jag inte riktigt visste vad jag skulle utsättas för. Jag hade även ställt in mig på att jag skulle behöva köra själv, men inte behövde jag det inte. Så jag var glad att Jocke var där, en från klassen som jag såklart bestämmde mig att åka med. Och ja vad ska man säga om själva körningen då? Det var helt klart annorlunda att köra på matolja istället för vanlig traditionell bra astfalt. Men det är ju faktiskt det som är själva poängen, att man ska lära sig hur man ska hantera bilen om man får sladd. Och jag kan väl säga så mycket som att om vi hade varit på en vanlig bilväg och fått likadana sladdar som vi har fått idag så skulle vi nog inte leva länge till. Men som tur är så var det ingen fara där eftersom att vi knappt kunde köra av vägen eftersom att den var så pass bred. Sen märkte man även väldigt stor skillnad på bilen med abs bromsar och på bilen utan. Kör man utan abs bromsar så är det jätte svårt att få kontroll på bilen under en sladd eftersom att man inte kan svänga och bromsa samtidigt. Kör man däremot med en bil med abs bromsar så är det något helt annat eftersom att man då kan bromsa och styra samtidigt, vilket såklart underlättar en hel del.
Hur som helst så känns det skönt att vara klar med både riskettan och risktvåan nu, allt de obligatoriska innan uppkörning. Så nu gäller det bara att lägga i sista växeln och kämpa in i det sista med bilkörningen och teorin, för jag ska banne mig ha det där körkortet snart!

hey ho let's go

Dagen i Ånnaboda har varit kanon bra även fast Jens mest satt och funderade på Peace and love, vad han skulle ha med sig, hur han skulle göra med mobilen eftersom att batteriet kommer att dö och allt möjligt annat. Och frågan jag ställer mig om och om igen är hur han skulle klara sig utan mig? Han skulle i alla fall inte ha haft något tält, ingen sovsäck och inget liggunderlag men visst det är ju bara små detaljer, sånt som man klarar sig utan liksom.

Så nu är han i alla fall i väg och kommer inte hem fören på söndag. Söndag är även en speciell dag för oss, för då firar vi faktiskt ett år tillsammans. Det är helt sjukt hur fort det går, det kändes inte alls som det var så länge sen vi åkte till Askersund och sov på en båt, spelade kort och sprang runt på auktion med gamla pensionärer som påpekade hur lyckliga och nykära vi såg ut att vara, vilket såklart stämde. Men ett år senare har jag ungefär samma underbara känsla, jag känner mig mer eller mindre nykär fortfarande vilket såklart känns underbart.
Planerna för söndag är inte riktigt klara, det som är klart är att jag kommer att få umgås med en kille som är helt slut både i huvudet och i halsen men det är smällar man får ta.

Nej nu är det dags att sova, imorgon bitti är det dags att prova på att slira med bilen på halkbanan. Det ska bli riktigt spännande faktiskt, och eftersom att alla säger att det är så himla roligt så ska jag väl se till att njuta lite samtidigt..

Glasögonorm

Närsynt var ordet, eller i alla fall vad ögonläkaren sa åt mig att jag var. Så att jag skulle ha glasögon var det inget snack om, som tur är så kommer jag inte att behöva dem så ofta. Men det viktigaste är att jag har dem när jag kör bil, sen kan det även vara så att jag kommer behöva dem när jag går på bio och ibland i skolan. Vilket känns skönt, för jag är jäkligt trött på att sitta och kisa och fråga alla andra vad det står på tavlan eftersom att jag själv inte ser. Men nu är det slut på det!

Nu sitter jag och väntar på att Jens ska bli klar så att vi kan knyta på oss skorna och ge oss av till Ånnaboda, där det är bad och sol som står på programmet. En kanon dag med andra ord!

Och imorgon kommer äntligen Emma och co hem från Spanien!

välkomnar sommaren

Äntligen har sommaren nått lilla Örebro, det är ju helt fantastiskt. Imorse när jag vaknade och tittade ut så såg jag en klar blå himmel och inte ett enda moln, helt fantastiskt underbart. Dagen har spenderats med Ninni och såklart har vi utnyttjat vädret. Vi köpte vindruvor och la oss på varsin solstol i min trädgård och bara pratade, vi pratade konstant i två timmar. Det var riktigt skönt att prata av sig ordentligt, och alltid roligt att träffa kompisar som man har känt sen länge.

När vi tröttnade på att sola så drog vi upp på stan och fikade på espresso house, där vi satt i två timmar till och pratade. Sen insåg jag att klockan gick alldels för fort och jag var tvungen att åka hem för att hinna plugga lite teori. På vägen hem cyklade Ida i kapp mig, så jag fick sällskap hela vägen hem.

Senare på kvällen var det dags för ett träningspass och idag hade jag lovat mamma att följa med henne till friskis och svettis. Trevligt nog så skulle Ida och hennes mamma också dit så vi tog sällskap dit med dem och tillsammans genomförde vi ett roligt och faktiskt ganska jobbigt träningspass.

Nu sitter jag hemma hos Jens och snart väntar sängen. Imorgon är det synundersökning som gäller, kanske dags för glasögon för min del. Nja riktigt så är det väl inte tänkt, men mycket möjligt att jag kommer behöva glasögon när jag kör bil eftersom att jag ser grymt dåligt på långt håll. Men den som lever får se..

I taket lyser stjärnorna

Nu är det snart en vecka sen vi kom hem, det är helt fantastiskt vad fort det går. Man kommer in i tempot här så himla fort och just nu känns det som en evighet sen vi gick där i hamnen på Kreta. Det känns som en dröm, en dröm som jag aldrig kommer tillbaka till.
Hur som helst har Dohn kommit hem igen, och nu har vi blivit sugna på att boka en resa i alla fall. Så vi ska titta lite närmare på resor på torsdag och jag hoppas verkligen att vi kommer i väg, det vore verkligen underbart. I så fall blir det i slutet av augusti som vi drar iväg mot Turkiet.

Jag och mamma hyrde ju som sagt film här förut, "I taket lyser stjärnorna" stod på dagens program. Vi hade båda två läst boken och förstod vad filmen skulle innebära nämligen tårar. Vi hade så rätt så och det hela slutade med att vi låg och kramade varandra och grät tillsammans. Jag hade nästan glömt hur hemsk boken var, hur jobbigt en del faktiskt har det. Att mista sin mamma i cancer som 14-åring måste vara bland det värsta som kan drabba en, att hon sen inte heller hade någon pappa eller några syskon gjorde ju inte det hela bättre.
Nej nu kommer jag snart börja gråta igen, bara av tanken på att ens mamma skulle dö. Nej usch nu får jag ta och rycka upp mig!

Midsommar

Jag var lite lat igår och orkade inte skriva något om midsommar, så jag får helt enkelt ta och göra det nu. Kvällen började som sagt här med Matilda, Silvia, Anton, Gustav, Alexander och Samuel vi käkade, drack och hade trevligt. Sen runt halv elva så skulle Silvia, Anton och Gustav vidare till Lillån men vi planerade att styra efterfest hos Anton och de lovade att inte stanna särskilt länge i Lillån. Så vi fyra som var kvar resonerade som så att vi stannar kvar hos mig tills de ringer och så drar vi vidare till Anton. Problemet var bara att det tog längre tid än vad vi trodde. Men vid ett så ringde de tillslut och sa att vi skulle åka till Anton, väl framme där så var vi endast 6 personer och alla var helt döda. Så man kan väl inte direkt säga att det blev någon lyckad efterfest. Men hur som helst så hade vi väldigt trevligt här hemma hos mig i alla fall, så det blev en helt okej kväll i alla fall.

Igår umgicks jag med Jens hela dagen och vi gjorde egentligen ingenting, vi tog en sväng förbi mormor och morfar där det bjöds på grillad korv, sen åkte vi hem och tittade på film. Vi hann med både "Vi hade i alla fall tur med vädret, igen" och "Twilight" även fast jag redan hade sett den, men det var väl tur det eftersom att jag somnade mitt i filmen.

Idag har jag hunnit med att njuta lite av solen, sen har jag även varit duktig och sprungit en mil i Karslund. Bra jobbat va! Nu blir det film och jordgubbar med mamma, "I taket lyser stjärnorna" står på dagens program.